Göra tankar till ord, göra verkligheten verklig.
Hej hej.
Jag bestämde mig för en sak idag, att jag ska skriva åtminstone ett inlägg varje dag, om åtminstone något jag gjort under dagen. Det behöver inte vara långt, det kan vara bara några eller något ord, eller så kan det vara långt, olika från vad jag känner för. Men åtminstone, ett inlägg innehållandes något som jag gjort eller som hänt under dagen.
För att liksom.. få någon klarhet, se utifrån, få perspektiv. Inte bara vara mitt i livet, inte vara mitt i känslan av att drunkna i verkligheten, när det känns så. Hitta tillbaka till det där.. att se utifrån, som jag faktiskt, ibland, kunde förut, tror jag.
Allting förändras ju, hela tiden. Och ibland liksom känns det.. som att livet pågår, springer ifatt, och man är där, mitt i, kan inte förstå, kan inte känna, att det här är ju mitt liv.. just nu, inte alltid, men just nu i alla fall.. och när man ibland ändå ser det, då kan det kännas så svårt, så skrämmande, och man undrar.. hur hamnade jag här, hur blev det här mitt liv? Och ibland känns det liksom.. som att man vill så mycket, så mycket som man inte alls gör, och man vet inte vart man ska börja.. för allting pågår, hela tiden, och mitt där i står man själv, och bara.. inte kan tänka riktigt klart. Och man vill stanna tiden, stanna allt, pausa sitt liv och hoppa till en annan plats, kanske till en annan tid som passerat, göra ett annat val. För att det kanske blivit enklare då, för att det kanske skulle blivit mer rätt.
Men ändå vet jag ju att det är omöjligt, och jag vet att det var omöjligt redan då. Så tanken är onödig, dum, men ändå så kan tankar finnas till, tänkas, fast man inte riktigt vill. Och dom kan växa. Om dom inte tänks. Det vet jag, det vet jag verkligen. Och därför. Är det så viktigt. Att vara ärlig. Mot sig själv. Även om ärligheten inte alltid öppnar för den sanning man vill se. Måste, ändå, för annars är det omöjligt.. att förändra något över huvud taget. Annars sitter man fast, i sig själv, i sitt liv, och allting bara pågår, precis som förr och det kan fortsätta, hur länge som helst..
Vad det nu än är, men det är så det är.
Och nu kom jag väl av mig, riktigt ordentligt, eller kanske inte. Hur som helst. Allting är inte bara tankar, men när det ändå kan kännas så.. då är det nog bra, att se lite utifrån. Och därför. Ska jag skriva. Ett inlägg varje dag. Om något, eller mer än bara något, som jag gjort under dagen. För att just nu, så är det ju faktiskt såhär det är. Och jag kan ju faktiskt välja, vad jag ska skriva om, för jag kan ju faktiskt välja, vad jag ska göra. Och en del val, inte för att man kanske vill, men för att man sedan, ska kunna välja, för att de på något sätt måste få vara så, just nu, välja att minnas varför, välja att se bortom, bakom, framåt. Välja att inte tänka så fruktansvärt mycket, bara välja, det som går att välja just nu.
Mycket, mycket, mycket, blev det nu. Ska sluta. Innan jag kommer in på ett annat tankespår, innan den här texten.. blir ännu längre.
Hej hej, godnatt om en stund, ganska lång stund, godnatt då.
♥
Jag bestämde mig för en sak idag, att jag ska skriva åtminstone ett inlägg varje dag, om åtminstone något jag gjort under dagen. Det behöver inte vara långt, det kan vara bara några eller något ord, eller så kan det vara långt, olika från vad jag känner för. Men åtminstone, ett inlägg innehållandes något som jag gjort eller som hänt under dagen.
För att liksom.. få någon klarhet, se utifrån, få perspektiv. Inte bara vara mitt i livet, inte vara mitt i känslan av att drunkna i verkligheten, när det känns så. Hitta tillbaka till det där.. att se utifrån, som jag faktiskt, ibland, kunde förut, tror jag.
Allting förändras ju, hela tiden. Och ibland liksom känns det.. som att livet pågår, springer ifatt, och man är där, mitt i, kan inte förstå, kan inte känna, att det här är ju mitt liv.. just nu, inte alltid, men just nu i alla fall.. och när man ibland ändå ser det, då kan det kännas så svårt, så skrämmande, och man undrar.. hur hamnade jag här, hur blev det här mitt liv? Och ibland känns det liksom.. som att man vill så mycket, så mycket som man inte alls gör, och man vet inte vart man ska börja.. för allting pågår, hela tiden, och mitt där i står man själv, och bara.. inte kan tänka riktigt klart. Och man vill stanna tiden, stanna allt, pausa sitt liv och hoppa till en annan plats, kanske till en annan tid som passerat, göra ett annat val. För att det kanske blivit enklare då, för att det kanske skulle blivit mer rätt.
Men ändå vet jag ju att det är omöjligt, och jag vet att det var omöjligt redan då. Så tanken är onödig, dum, men ändå så kan tankar finnas till, tänkas, fast man inte riktigt vill. Och dom kan växa. Om dom inte tänks. Det vet jag, det vet jag verkligen. Och därför. Är det så viktigt. Att vara ärlig. Mot sig själv. Även om ärligheten inte alltid öppnar för den sanning man vill se. Måste, ändå, för annars är det omöjligt.. att förändra något över huvud taget. Annars sitter man fast, i sig själv, i sitt liv, och allting bara pågår, precis som förr och det kan fortsätta, hur länge som helst..
Vad det nu än är, men det är så det är.
Och nu kom jag väl av mig, riktigt ordentligt, eller kanske inte. Hur som helst. Allting är inte bara tankar, men när det ändå kan kännas så.. då är det nog bra, att se lite utifrån. Och därför. Ska jag skriva. Ett inlägg varje dag. Om något, eller mer än bara något, som jag gjort under dagen. För att just nu, så är det ju faktiskt såhär det är. Och jag kan ju faktiskt välja, vad jag ska skriva om, för jag kan ju faktiskt välja, vad jag ska göra. Och en del val, inte för att man kanske vill, men för att man sedan, ska kunna välja, för att de på något sätt måste få vara så, just nu, välja att minnas varför, välja att se bortom, bakom, framåt. Välja att inte tänka så fruktansvärt mycket, bara välja, det som går att välja just nu.
Mycket, mycket, mycket, blev det nu. Ska sluta. Innan jag kommer in på ett annat tankespår, innan den här texten.. blir ännu längre.
Hej hej, godnatt om en stund, ganska lång stund, godnatt då.
♥
Kommentarer
Trackback
