mobilblogg, tjing du nya ting!
Detta, mina damer och herrar och hennar (läsare, sammanfattat) är mitt allra första mobilblogginlägg. Förmodligen inte det sista heller, för jag.. hör och förvånas nu, funderar faktiskt (ska) på att införskaffa Internet till denna mobiltelefon. För att min envishet emot detta fenomen, blivit svagare än viljan att faktiskt.. ha det. Jag ser det som en slags frihet, visst är den en illusion, men ja, en illusion till frihet som kan bli ett hål att hålla ut lättare, göra vardagen, faktiskt roligare.
Nog om detta nu. Det har varit julafton hos morm orfar med kusiner och Halle
Nog om detta nu. Det har varit julafton hos morm orfar med kusiner och Halle
-
varit ute, på långpromenad. gått bort rastlösheten och skingrat tankarna en aning. med kyliga fötter och ett samtal till mor.
nu ska jag färdigställa min och M´s noice-film.
ikväll är det Melancholia i filmsalen och imorgon är det jordens undergång.
vi hörs (kanske inte)!
så var det torsdag igen och veckan hade nästan tagit slut
och terminen med.
på lördag åker jag. hemåt mot det andra hemmet, i utkanten av stockholmstrakten.
igår var det maskerad här. jag var Jordens Undergång. Hade tänkt vara Döden. Men blev icke så för jag hade ingen vit färg att måla ansiktet med (vit ögonskugga syntes inte, akvarellfärgen luktade apa och akrylfärgen blev bara smutsigt konstig). så, istället blev jag som sagt Jordens undergång, med hela ögonskuggspaletten målad i ansiktet och glitter och svarta kläder som symboliserade universum och så ett folie-jordklot om halsen med texten; vi syns den 21 dec.
tänk om det är så, att jorden faktiskt går under imorgon. då är det sista kvällen ikväll. vad skulle man göra då, vad skulle jag göra då?
jag vet inte. jag vet faktiskt inte. känns som att det kanske skulle vara rätt så ångestframkallande (eller lättande?) att inse.. att allt man vill inte skulle hinnas med på så kort tid.
eller?
jaja. i alla fall. så var jag Jordens Undergång på maskeraden och det var faktiskt inte den roligaste rollen, för det som är så roligt med maskerad är ju att leva in sig i en annan karaktär, bli en annan för en stund.. men vem är Jordens undergång, vad har Jordens undergång för personlighet?
det försökte jag klura ut under kvällen. gick sisådär.
Z fick pris för mest oväntade; hon var Fåken!
så otroligt bra.
moi
herrejesus! jag har hela: EN UNIK BESÖKARE!
jag blir alldeles paff. luften går ur mig. EN UNIK BESÖKARE. det är inte illa.
den är ju Unik
(den är ju Jag)
Ekskuse me för att bli lite sjelvagod hära.
prata med sig själv
det är ju det en blogg är..
ibland kan jag bara se meningslösheten i det
men ändå, FAKTISKT, så är det ju inte meningslöst
för
det är som medicin
se det som det, om du vill
självmedicinering
i form av; ord
(åh, vad jag önskar! att jag kan se dig, blogg, som en fast punkt, att hålla fast i.. åh vad jag önskar, blogg, att jag akn fästa mig vid dig, drunkna i dig lite då och då. låta dig, bli en del av mig)
(inte göra saker, mer komplicerade än vad de är, särskilt inte när de inte är komplicerade ens, egentligen)
i andras ögon (inbillning)
känslan av att vara iakttagen, sedd, hela tiden
det är den jag inte orkar med
det är den
iakttagen, sedd, i allt man gör
betraktad
det är den, jag inte orkar med
det är då, jag liksom tappar
fotfästet
det är då
jag liksom tappar
mig själv
och jag har varit tappad, så länge nu..
tappad
svävar
fritt
men utan känslan
av att vara fri
liksom
fallande svävande
liksom tappad, verklighet
tappat jag
men vad är då, ett jag?
vem är då, jag?
hur kan jag säga att jag inte är jag
att jag tappat mig
när jag är, den tappade?
ibland.. blir man
blir jag
bara så knäpp
och det läskiga är, när det varar, i längre stunder
timmar som vävs i varandra och blir till dagar som blir till veckor..
och då är frågan, att om jag inte varit mig själv
i flera veckor
vem är då jag, vem är då den, som inte är sig själv?
jag måste ju för i helvete börja lyssna på mig!
jag måste bli mig själv igen (vem sa du att du skulle bli, vem är du?)
jag måste
för annars
går jag under.
jag går under annars.
YNGVE
jag skriver massa nu.
kanske är det ett sätt, att fly, verkligheten. fly, tillvaron, som är nu.
för jag trivs inte i den riktigt. inte alls faktiskt (eller jo, lite ibland, men det går ju som man säger - upp och ner, som en berg och dalbana - klyschigt jag vet, men oh så sant!)
igårkväll var dock en bra kväll (efter en jobbig sketdag, som gick ut på att vakna halv 2 (oj, jag försov mig visst lite.. hej skev tidsuppfattning)
efter att ha varit i färgestaden, på flykt från mig själv och på flykt från tiden, cyklade jag tillbaka till det kalla huset och gick över till skolan. saknade folk och saknade framför allt Z. knackade på hos henne och frågade om vi skulle se film tillsammans, och ja hallelulja, det ville hon!
så en halvtimme senare blev det film i tv-rummet med "Mannen som älskade Yngve" och oj vad den var bra. Love Love Love. En rödhårig kille som blir förälskad i en yngve och.. ja, villle hoppa in i filmens värld och vara en del av den (dock var den ju inte den lyckligaste, men ändå..)
På tal om det.. Statist.se! Där ska jag gå med. Glömmer bara bort hela tiden. gå in gå in gå in gå med!
du blogg
hej igen.
jag är nog rätt så svältfödd, på skrivande.
har ju helt totalt bara.. glömt bort, lagt det åt sidan, skrivandet.
för ritandet. det ständiga tecknandet, i loggboken, ritboken.
det direkta som blir där i, ingen redigering, bara rita, det som är och det som blir.
det är annorlunda. att skriva på datorn, skriva blogg. här finns möjligheten, att gå tillbaka, att se tillbaka och ändra, bli nöjd för att känslan säger så, kunna vila mot, inte bara göra göra göra utan att se bakåt, inte bara göra göra göra i massgörelse (mass.. förgörelse.. förgörelse, av.. mig? nej, inte riktigt, men ibland känns det liksom så)
åh, HEJ BLOGG! jag är så glad, att skriva igen.
och vet du vad blogg? jag ska inte säga till någon, att jag har dig. jag ska inte sätta upp massa hinder, för mig. nu är du min blogg, och ja. nog med det. min blogg. som jag kan vara ärlig mot.
låter bra det.
åtekomst.
HEJ!
det var längesen må jag säga.
tänkte om jag skulle börja skriva igen. är bara det, att jag inte vet riktigt vart jag ska börja skriva. i någon gammal blogg? eller skapa en helt ny? känns som att det är det enda jag gör, när jag väl bestämmer mig för att börja skriva, är att skapa en ny, skapa en ny och skapa ännnu en ny. för att sedan, när det är ordnat;
sluta
skriva
i alla fall på intenet.
men kanske. kanske. kanske.
att jag borde börja skriva igen.
starta upp (ännu?) en ny blogg. eller skriva här i gamla.
här i gamla kanske är bra, kanske det.
ta bort gamla inlägg i så fall.
skriva ut.
och renovera, denna. renovera och göra en ´come back´efetr x antal år.
å herrejesus - vad jag saknat att skriva!
(en idé för mig själv; se inte detta som ett evighetslångt beslut, se detta som en blogg att skriva i under detta år, året här på öland, det är nog det som håller bäst, i stunden)
och ibland liksom glömmer man hur
det är en väldans gigantiskt stor skillnad, på att känna inifrån och ut, och att känna utifrån och in. och det är väl egentligen bara ett av dessa två, som är att känna, på rikigt, så att det känns.
Hjärtantårar
Solstrålar
uppfylld av tomhet
kan man vara det?
fortsättning
godmorgon blogg, godmorgon världen, godmorgon godmorgon.
det blev kräftor, det blev en kväll på harrys och det blev en väldigt trött ellinor som sitter och skriver nu.
hejdå, hej denna dag.
det blev kräftor, det blev en kväll på harrys och det blev en väldigt trött ellinor som sitter och skriver nu.
hejdå, hej denna dag.
några ord om nu och nyligen
Mormor och morfar är här nu och vi ska äta kräftor snart. Har varit på Hallwylska museet och fikat smörgås och napoleonbakelse och druckit kaffe på café idag. Promenerat och gått i några affärer och köpt ett kort med en flicka med renar och råttor i håret. Vackert, underligt vackert var det, kortet.
Igår var jag, Sophie, Emma och Ghelu ute och det var evigheters evigheter sedan sist! Blev en en lång men långt ifrån långtråkig kväll som fortsatte och förbyttes till natt och en hel del skratt.
♥
Igår var jag, Sophie, Emma och Ghelu ute och det var evigheters evigheter sedan sist! Blev en en lång men långt ifrån långtråkig kväll som fortsatte och förbyttes till natt och en hel del skratt.
♥
