Kanske hur som helst och tankar däremellan.
Kanske har jag alla svar inom mig. Kanske har jag hela min sanning. Kanske blundar jag bara för den, plockar ut och plockar bort vissa delar. Därför att. Så länge inte hela sanningen finns, så länge man inte är helt ärlig, då är det så mycket lättare att ta besvikelser, att slippa bli sviken. Då kan man fortsätta att blunda, fortsätta att luras, för ingenting har ändå varit riktigt på riktigt.
Eller kanske blundar jag inte. Kanske bara gömmer. Inte visar hela, inte vågar, inte vill. För att på något sätt, hålla något kvar. En bit som bara är min, en del som bara jag förstår. Därför att. Ibland, ofta, kanske alltid, vill jag så gärna leva i ett på låtsas. I en fantasi, som kan vara precis hur som helst utan regler. En värld, en plats, en bit, som ingen annan skulle förstå sig på. Ett hur som helst. Och allting handlar ju egentligen om det, hur man ser på saker, för det kan vara precis hur som helst, allting.
Eller kanske blundar jag inte. Kanske bara gömmer. Inte visar hela, inte vågar, inte vill. För att på något sätt, hålla något kvar. En bit som bara är min, en del som bara jag förstår. Därför att. Ibland, ofta, kanske alltid, vill jag så gärna leva i ett på låtsas. I en fantasi, som kan vara precis hur som helst utan regler. En värld, en plats, en bit, som ingen annan skulle förstå sig på. Ett hur som helst. Och allting handlar ju egentligen om det, hur man ser på saker, för det kan vara precis hur som helst, allting.
Kommentarer
Trackback
