i andras ögon (inbillning)
känslan av att vara iakttagen, sedd, hela tiden
det är den jag inte orkar med
det är den
iakttagen, sedd, i allt man gör
betraktad
det är den, jag inte orkar med
det är då, jag liksom tappar
fotfästet
det är då
jag liksom tappar
mig själv
och jag har varit tappad, så länge nu..
tappad
svävar
fritt
men utan känslan
av att vara fri
liksom
fallande svävande
liksom tappad, verklighet
tappat jag
men vad är då, ett jag?
vem är då, jag?
hur kan jag säga att jag inte är jag
att jag tappat mig
när jag är, den tappade?
ibland.. blir man
blir jag
bara så knäpp
och det läskiga är, när det varar, i längre stunder
timmar som vävs i varandra och blir till dagar som blir till veckor..
och då är frågan, att om jag inte varit mig själv
i flera veckor
vem är då jag, vem är då den, som inte är sig själv?
jag måste ju för i helvete börja lyssna på mig!
jag måste bli mig själv igen (vem sa du att du skulle bli, vem är du?)
jag måste
för annars
går jag under.
jag går under annars.
Kommentarer
Trackback
