ELLINOR

känslan av att vara iakttagen, sedd, hela tiden

 

det är den jag inte orkar med

det är den

 

iakttagen, sedd, i allt man gör

 

betraktad

 

det är den, jag inte orkar med

 

det är då, jag liksom tappar

fotfästet

 

det är då

jag liksom tappar

 

mig själv

 

och jag har varit tappad, så länge nu..

tappad

 

svävar

fritt

men utan känslan

av att vara fri

 

liksom

fallande svävande

 

liksom tappad, verklighet

tappat jag

 

men vad är då, ett jag?

vem är då, jag?

 

hur kan jag säga att jag inte är jag

att jag tappat mig

när jag är, den tappade?

 

ibland.. blir man

blir jag

 

bara så knäpp

 

och det läskiga är, när det varar, i längre stunder

 

timmar som vävs i varandra och blir till dagar som blir till veckor..

 

och då är frågan, att om jag inte varit mig själv

i flera veckor

 

vem är då jag, vem är då den, som inte är sig själv?

 

 

 

 

 

jag måste ju för i helvete börja lyssna på mig!

 

jag måste bli mig själv igen (vem sa du att du skulle bli, vem är du?)

 

jag måste

 

för annars

går jag under.